På grund av den härjande Covid-19-pandemin fick Sverige från mars 2020 inga nya missionärer. Alla äldre missionärspar samt yngre missionärer med astmaproblem fick åka hem, och all hantering av visum från USA till Sverige upphörde. President och syster Davis, som var kallade att tillträda den 30 juni 2020, fick inga visum och kunde därför inte ta över när president och syster Youngberg åkte hem efter sina tre år här. 55 missioner över hela världen drabbades av samma problem. Lösningarna varierade. Vissa missionspresidentpar kunde stanna längre än tänkt, i vissa missioner fick områdessjuttio träda in och i andra missioner kallades lokala par. Leif och Eva Mattsson var ett sådant lokalt par. Eva och Leif berättar:
Den 17 juni fick vi ett telefonsamtal från äldste Kopischke i områdespresidentskapet i Frankfurt, och han frågade oss om vi kunde hoppa in som tillfälligt missionspresidentpar i Sverige – på obestämd tid – och vi svarade ja. Leif hade tjänat i tre år som rådgivare åt president Youngberg och hade god kännedom om missionärerna.
En hektisk tid följde med besök i missionshemmet i Stockholm för att få instruktioner av paret Youngberg och vi var med om en utsändning för alla nya missionspresidentpar via nätet. Vi packade och sedan var det bara att lämna huset i Askim i Göteborg och flytta till missionshemmet i Stockholm. Vi fick underbar hjälp av assistenterna till missionspresidenten och de andra äldsterna på kontoret. Milt och vänligt guidade de oss in i de rutiner som de var vana vid.
Vi bad om inspiration för att göra det som Herren ville att vi skulle göra under den korta eller längre tid som vi skulle vara på plats. Vi ville följa president Russel M. Nelsons råd att söka upp en plats att be, att skriva ner våra intryck och sedan agera. På kort tid fick vi gjort många saker som vi kände behövdes. Detta rörde allt från praktiska saker i missionshemmet till nya initiativ till bättre samarbete med stavar och distrikt (som vi hoppas ska bli en god tradition). Och naturligtvis hade vi fysiska besök och personliga intervjuer med varje missionär. De var 88 när vi kom och antalet minskade stadigt vid varje förflyttning. Mer än 60 unga missionärer väntar i skrivande stund på sitt visum för att få komma hit medan de under tiden tjänar i andra missioner – oftast i USA.
Var det en lycklig slump att vi hamnade i missionshemmet genom denna kallelse? Den 24 februari 2018, två år innan Covid-19 drabbade Sverige, var vi i templet i Köpenhamn. Leif fick där ett tydligt intryck från Herren att han skulle kallas som ersättare för president Youngberg när denne åkte hem. Hmm, vad skulle det betyda? Att president Youngberg skulle behöva åka hem i förtid av någon anledning? Att vi skulle kallas att tjäna i tre år efter honom? När sedan december 2019 kom och kyrkan annonserade att Robert och Tiffany Davis hade kallats till Sverige som missionspresidentpar, så tänkte man – vilket är ganska naturligt – att det kanske var egna tankar som hade spökat, att vi såklart var lite för gamla för ett sådant uppdrag, och vi slog oss till ro med detta. Vi inrättade oss i ett liv där vi försökte bli bättre på att höra Herrens röst. Vi har läst Mormons Bok tillsammans dagligen. Vi har haft gemensamma morgon- och kvällsböner (oftast på knä) och vi har använt våren 2020 till att göra en massa praktiska saker i och kring vårt hus. Så faktum var att i juni, när kallelsen kom, var allt det praktiska på plats och vi var både mentalt och andligt förberedda. Det blev som Herren hade sagt till Leif, men på ett sätt vi aldrig hört talas om förut. Visst är det intressant att se hur Herren har sina planer klara? Han vet vad som ska komma. Det som händer i världen är ingen överraskning för honom.
Efter det att president och syster Davis landade den 26 augusti blev Leif avskild som förste rådgivare i missionspresidentskapet. President och syster Davis hade med sig många verktyg från USA med vilka missionärer kan arbeta på nya sätt för att sprida evangeliet och för att samla in Israel på båda sidorna av slöjan. Att säga att vårt nya missionspresidentpar är ”taggade” att arbeta här i Sverige är en mild underdrift. De är mycket entusiastiska. Paren Davis och Mattsson ser fram emot ett nära samarbete i våra kallelser och ett urstarkt samarbete med stavar och distrikt. Vi ska vara OSTOPPBARA, eftersom Herrens verk är OSTOPPBART. Stavs-, distrikts- och missionspresidenter har fått nycklar var för sig, och det är när dessa kommer tillsammans i enighet som miraklen kan äga rum. Vi längtar verkligen efter mirakel och att få uppleva ”den andra skörden” som vi har fått löfte om, första gången för 48 år sedan.
Vi är alla kallade att hjälpa till att samla in Israel. Det är bara att kavla upp ärmarna och göra det vi kan var och en. Vad kan du och jag göra? Till att börja med så kan vi bli vän med missionärerna på Facebook. Vi kan ”gilla” eller kommentera det de skriver och lägger ut så att fler får tillgång till deras budskap. Låt missionärerna intervjua dig om din väg till evangeliet. Hjälp till att filma någons omvändelseberättelse så att den kan läggas ut på nätet. Var med och undervisa online. Bjud hem missionärerna så de får möjlighet att träna på det svenska språket – eller gör det per telefon om du är i riskzonen. Och såklart skulle de älska att bli bjudna på lite mat. Något av detta kan både du och jag klara av. Vi behöver varandra för att kunna utföra ett stort verk. Glöm inte att ”av det lilla kommer det som är stort”.